Nyttodjur
Parasitsteklar
De små steklarna syns sällan lika tydligt som resultatet av deras aktivitet: en uppsvälld, brunaktig bladlus, ofta kallad mumie. Men alla parasitsteklar angriper inte bladlöss, och en mumie identifierar inte automatiskt
Bild saknas ännu
- Vetenskaplig grupp
- Hymenoptera (flera familjer)
De små steklarna syns sällan lika tydligt som resultatet av deras aktivitet: en uppsvälld, brunaktig bladlus, ofta kallad mumie. Men alla parasitsteklar angriper inte bladlöss, och en mumie identifierar inte automatiskt stekelarten.
Så känner du igen dem
Leta först efter uppsvällda, ofta brunaktiga bladlusmumier bland vanliga levande bladlöss. En vuxen bladlusparasitstekel är mycket liten, vanligen mörk och slank. Både den vuxna och mumien behöver jämföras med fler kännetecken för artbestämning.
Roll i odlingen
Parasitoidens unge utvecklas i eller på en värd som i slutänden dör. Vid bladlusparasitism kan värden bli en mumie. Rätt parasitoid måste passa den aktuella bladlusarten; effekten är inte universell.
Miljö genom säsongen och övervintring
Bladlusparasitoider behöver tillgång till rätt värdbladlöss för att föröka sig. Vuxna kan gynnas av åtkomliga sockerresurser. Spara gärna uppsvällda bladlusmumier när du sanerar försiktigt och plantan klarar angreppet.
Övervintring i värdmumier förekommer hos vissa arter, men stadium och strategi varierar. Vid inköp måste stekelarten matcha bladlusarten; Aphidius colemani är inte en universallösning mot kålbladlus eller större bladlöss.
Samspel med andra djur
Nyckelpigor och andra rovdjur kan äta både friska och redan parasiterade bladlöss. Dessutom kan hyperparasitoider utvecklas på andra parasitsteklar. Ett runt utgångshål i en mumie visar kläckning, men inte om det var den avsedda nyttostekeln.
Livscykel och utveckling
Valt exempel: Aphidius colemani-gruppen. Detaljserien gäller en stam publicerad som A. colemani 1986, vid 21 °C och 65 % relativ luftfuktighet, med Myzus persicae som värd. Modern artidentitet hos den äldre stammen är inte säkerställd.
-
Ägg — ca 4 dygn, ca 0,14 × 0,07 mm. Larv I — ca 1–2 dygn, ca 1 mm. Larv II — ca 1 dygn, ca 2 mm. Larv III — ca 1–2 dygn, ca 2,6 mm. Larv IV — ca 3 dygn, ca 3,4 mm. Hela larvperioden ca 8 dygn. Måtten är försöksvärden och påverkas av bladlusvärden.
-
Förpuppningsfas — ca 9 dygn enligt samma äldre försök; puppkropp ca 3 mm. Separat tid och storlek för förpuppan har inte verifierats. Mumien är bladlusens yttre rester och utgör inget extra utvecklingsstadium.
-
Vuxen hona — kropp ca 2,8 mm; vuxenliv ca 9 dygn med honung och vatten i samma försök. Vuxenlivet räknas inte in i ägg-till-vuxen-tiden.
-
Ägg → vuxen: ca 20 dygn i det valda historiska försöket. Alla tider är ungefärliga; detta är inte svenska normalvärden.
Colemani-gruppen är ett pedagogiskt exempel och omfattar arter som numera skiljs åt. Aphidius ervi, Aphelinus och kålbladlusens parasitoider kan skilja sig tydligt i storlek, värdval och utveckling. Kommersiell A. colemani är ingen belagd vanligast-art för svenskt friland.
Den tidigare serien vid 25 °C, med Aphis gossypii som värd, gav ca 10–11 dygn till vuxen. Den blandas inte med de nya instartiderna. Andra försök vid 21 °C har också gett kortare tider; temperatur ensam förklarar inte skillnaden mellan försöken.
Tiderna är ungefärliga och varierar med art, temperatur och tillgång till föda.
Bilder och identifiering
Kansas State beskriver och visar Aphidius-arter som biologiska bekämpare av bladlöss. Referensfotografierna visar exempel från källans bestämda djur och livsstadier. De visar inte våra egna fynd.
Vid en observation räcker ofta en trygg bedömning på gruppnivå och om djuret är en sannolik hjälpare, utan att pressa fram en osäker artbestämning.
